Usch... Jag är arg.

Därför är det lika bra att inte skriva så mycket.

Idag har vi vart hurtiga å tränat iallafall!
Och så var jag ännu bättre å sola efteråt.
Sen åkte ja hem till Jocke.
Det kan man ju tolka hur man vill om det var duktigt eller inte.
Men jag är iallafall hemma nu. Och arg å tvär å sur å hujedamej!

Maria är nog tillsammans med Robert nu.
Hoppas du har tid med mig iallafall.
För än så länge är jag bättre än dig.
Försvinn inte igen bara.
I love you I need you oh baby oh baby.





Imöra äre personalfest.
Har inget mer att tillägga.

Gissar på att Idah är full som en kastrull just nu och njuter av livet i Barcelona med Pierre och Madde!

Jag är bara rastlös.
JAAA rastlös.
Och nu känner jag mig välförtjänt av att säga det.
För annars är jag det varje dag. Jag vet.
Men nu var det lääääääänge sen. Så nu får jag säga det utan att vara jobbig.
JAG ÄR RASTLÖS!
Och vet ni varför?
Joo, för jag är arg, sur å allt.
Klockan är jätte lite.
Jag vet inte vad jag ska göra för att bli trött.
Det är tråkigt att titta på tv.
Jobbigt att tända ljus.
För sur för att slöa vid datorn.
Och jag ooorkar inte lägga mig i solariet.
bläää.
stackars mig.
Tihi.
Jag får tycka det nu.
För imorn vet jag att jag har nått att göra, hihihih
älskart.
Helgen är snart tillbaks :P
Sara ska va full å dum.
Hahaha, nääe. Det ska hon inte, hon ska sluta med det.
Har inte skött mig på länge.

Fredagen var, skulle vara, kunde varit, VAR heeeelmysigast!
Det enda som störde mig, det var klumpen, i magen.
Jag låtsades att jag låtsades inte känna den.
Men den fanns där hela tiden.
Men jag sa det också till Idah. Att jag hade den. Och jag försökte även skylla på vädret.
Att det var det som gjorde mig så nere trots en helt underbart välplanerad fredag, helg överhuvudtaget.

Vi började med att muntra upp oss själva med att vi skulle va så himla bra å simma ett par svängar.
Men vi gav upp den tanken lika fort. Sen blev det:
-->Stan
--> Bakad potatis med tonfiskröra
--> Snabbis på Viking
--> En fågel viska i våra öron att man fick presenter på RUSTA, vi kände att vi behövde bli uppvaktade så vi åkte dit å köpte nått, för att få en skitful gul isskrapa som det stod just RUSTA på värd 2:-
--> "ska vi inte åka förbi Maria på MAX å köpa en glass med chokladsås?"
"jag är inte sugen på glass"
"men vad vill du ha då?"
"kött!"
-->IKEA, leta leta leta.. 
--> Hem å stressa
--> Yrade på stan å mötte massor folk. "Du verkar full, är du det?" "nääe!" "Har du tagit nått då?" haha, kan man inte vara glad ändå?
--> BIO! "Lady in water"  a.k.a  "woman in lake" kalla den vad ni vill, kvinnan i kassan förstod, KASS var den! Men ack så mysigt, popcorn, godis å massa cola, dock inte lika mycket som sist HAHA. *fnissar genom näsan*
--> Abisko, hem till Tony å Bulan å allt vare va. Hipp Hipp osv, skratta lite, sov lite, skratta lite till. -->Sedan tillbaka till stan för att möta mera folk. Stod å yra lite grann. Eller lite mera.
Hela dagen var helt sjuk. VI var helt sjuka. Precis som de ska va!
Kom hem vid halv fyra, fyra. Å vi som gick på bio å skippa utgång eftersom Idah skulle jobba å det inte skulle bli så sent :) Tji, fick vi!

Lördagen var minst lika bra den!
Åkte in till IKEA igen och lämnade jobbansökan.
Råka träffa min käre bror å hans vänner när ja skulle åka därifrån å åka å sola, som även de skulle göra.
Så vi åkte å sola en halvtimme på sunhouse ;) sköönt.
Sen lura Henke mig å köpa hårfärg. Jag skulle hem å hämta grejer å sen komma tillbaka till stan å färga håret på han. (och mig)
Men klockan sprang iväg å vi hann inte, så ja färga hemma istället. Tur det.
Hela dagen trängde jag bort klumpen och tvingade mig själv att inte ge upp. Jag klarade det!
Sen bar det av. Hämta upp Cardelli å Maria. Sen Idah, sen åkte vi till Abisko på förfest. Mycket folk, många okända. Det var kul! Blev "Ölspel" med kortlek på Holländarnas vis. Jag lärde folket å fler å fler ville va me :P Onyktra blev vi, å Cardelli å Idah sprang i förväg till gulan.
Vi kom visst inte dit förrän vid två. Tiden gick fort å plötsligt vare hemgång.
Jag, Cardelli, Henke å Nicke vare.
Lillen var visst inte hemma såg jag när ja skulle sno täcket.
"vad bra" tänkte jag å la mig i sängen, men fick gå bort lika fort. Ja å Cardelli fick sova på soffan.

Vaknade på söndagen av mardröm! Det gick inte förtränga klumpen. FAN!
Kände mig jätte deppig.Inga pengar på mobilen. Men kunde inte skita it längre. Längtade tills ja blev "nykter" å kunde åka hem å ringa. men det gick inte heller. Fick ta henkes mobil. FAN FAN FAN.
Hur kan man vara så besatt? Eller. Hur kan det vara så svårt?
Vad sysslar vi med? Vad vill vi? Vad KAN vi göra. Det går ju liksom inte. :(

Kvällen blev bara mycket mat och ta det lugnt hemma i sängen.
Klockan åtta var Sara trött och tänkte sova.
Tills hon tittade på klockan och insåg att det var söndag, Beck hade inte ens börjat å jag tänkte sova.
Så jag höll mig vaken och tittade på beck istället.

Idag har jag varit bra och varit på arbetsförmedlingen. Köpt solkort och solat, Letat jacka, och bara vart bra :P
Men lite dålig oxå, men det är inget att prata om :)
På hemvägen stannade jag tre fyra gånger och fotograferade hösten. 
För Maddes skull faktiskt. Hon ville inte missa den svenska hösten när hon är i Barcelona. 
Äpplen i träden, Röda och gula löv på marken, vackra röda träd osv :)

När ja kom hem pratade jag med Josse, som tyckte att det var dags för mig att börja på MAX.
Jag får komma dit och provjobba i veckan. Det är väl lika bra. Inget jag egentligen skulle vilja ha.
Men när de tillomed ringer MIG och frågar, istället för tvärtom, kanske det är bäst att passa på.
Inte ofta jobben ringer och frågar. Hoppas det blir bra. så har jag det tills vidare iaf.
Det är alltid kul när man märker att folk bryr sig om en. 

Sedan åkte ja till han. Du som skapar oron, å klumpen å allt. Usch. Jag var nervös.
Och det är inte roligt.
På vägen dit, lyssnade jag på musik. Jag kände att jag klarade det här.
Jag var stark.
Sen öppna du dörren. Även då var jag stark.
Klev in. Tog av mig skorna.
Och jag blev svag. Tårarna bara rann. Det gick inte.
Minnen minnen minnen. Allt.
Allt är så förändrat.
Vi skulle pratat.
Men vi kan inte prata, man måste ta tillfällena i akt och prata när det känns.
Och det känns som mest när vi inte pratar.
Sen när vi pratar är ju allt som vanligt jävla skit.
Jag vet inte hur man gör sånt här.

Imorn blire tandläkare och köpa jacka och hjälpa mor me glasses, å sen kanske träffa Ajdahooe på kvällen?
Det märks. :)
Men tandtandtandläkaren å laga hål. Aj Aj Aj.

Och på Onsdag äre utgång som gäller igen :)
Med Märy & Ajdahoe.
Det kommer bli minst lika bra som helgen. Får vi hoppas!