Höstdeppression på G?
Jag pallar inte det.

Alltså verkligen den bästa veckan i hela mitt liv.
Så himla underbart snälla å bra människor det bor i Dalarna då.
Helt sjukt. Varför föddes man inte där? Linköping är ju klippt värdelöst.
Det går inte ens prata om veckan fööööör mycket att säga.
Men man får ju leva på minnena man har inom sig eftersom mobilen kameran väskan plånboken körkortet å Visa kortet blev stulet FÖRSTA kvällen.
Det gör ingenting, man kunde inte ha en bättre resa för det.
Söndagen hade jag efterfest i vårat badkar med en finne å en grapp från dalarna fram till åtta på morgon, fick ju dock inte plats fler än tre men kuuul var det. Har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv, och det ledde till att jag fortfarande idag fredag är hes. Sju dagars grovt alkoholintag ledde väl till att mitt immunförsvar bröts ned och jag är sjuk.
Och så är det jobb mer än trettio timmar fredag till söndag. Uschaaan.
 
depp depp depp.
Det börjar bli höst och jag känner verkligen inom mig att jag börjar bli sådär ledsen som jag var förr.
Och jag paaaaaaalllaaaaar inte.
Alla är kära, utom jag.

är det inte på våren man blir kär?

jag törs inte ens tänka på veckan som var å människorna där för då blir man ledsen, riktigt ledsen, man kommer aldrig få tillbaka det och aldrig träffa människorna igen.
man skulle va född 90
spola tillbaka tiden lite mer än en vecka. TACK.


Can't find my drink or man.
Where are my keys, I lost my phone.
Just dance. Gunna be okay.